Det har varit lite torka i bloggandet, fantasifullheten och kreativiten har mest gått åt till att fixa med betygssättningar, friluftsdagar och skolavslutningen. Det var därför skönt att få ett uppslag från er läsare.

Självklart har jag lite tips för utomhussimning Aramis. En första liten koll, det gäller väl crawlsimning? Jag utgår från det och ger tips utifrån det. Det som jag tycker gör simningen i öppet vatten svårare är utan inbördes rangordning att:

¤ Du har inga linor eller streck i bottnen att följa.

När du simmar ute sätts din simteknik på prov så till vida att du behöver ha balans i simkraften i armar och ben. Har du en starkare eller effektivare sida, kommer du ofelbart att simma snett förr eller senare. En långsiktig lösning är att jobba med rörlighet och regelrätt gymträning för att räta upp simningen, nu mitt i säsongen handlar det om att kortsiktigt lösa snedsimmandet. Två varianter, hitta någon som simmar lagom fort och lägga sig direkt bakom, eller ofta göra riktningsavstämningar genom att lägga in en andning framåt. När du ska andas lyfter du huvudet framåt, kollar efter dina riktmärken, innan du viker ned huvudet åt sidan och andas. En detalj som kan vara nog så viktig är att ha fräscha simglasögon, utan repor och med imskyddet kvar. Är det soligt ute bör du ha mörk färg på glaset.

¤ Det mörka vattnet  känns skrämmande.

Från att se allt klart och tydligt i bassängen till att se bara mörker kan kännas obehagligt. Jag tror att jag stänger av "synintrycken". Det är ju bara mörkt ändå, ibland blir jag mer uppstressad av att se något i det kompakta mörkret, speciellt där jag inte förväntar mig det. Till en början för att vänja sig med att titta ner i vattnet, skulle jag väja att simma fram och tillbaka på en hyggligt stor badplats. Du bör hela tiden kunna se bottnen och kunna ställa dig på densamma om du känner starkt obehag. Är det riktigt illa med vattenskräcken kan man till en början gå på bottnen och titta ner i vattnet.

¤ Du kan få mer närkontakt med andra simmare, främst i starten. 

Till skillnad från bassängsimmandet, där linorna effektivt hindrar simmare från att krocka och ett klart vatten gör att du har bra koll på dina medsimmare, så får du betydligt fler närkontakter med andra simmare. Dels syns oftast bara händer, fötter och ansikte eftersom allt annat  

är inklätt i svart neopren. Speciellt starten kan vara kaotiskt, eftersom de allra flesta har samma uppfattning om vad som är den bästa linjen till den första bojen att runda. Det första rådet att ta till om du ogillar den här närkontakten är att placera dig efter simförmåga, placerar du dig längs fram vid startlinjen med halvgoda simfärdigheter riskerar du att snabbare simmare simmar på och i värsta fall över dig. Se till att ha tillgång till fritt vatten d v s lägg din simlinje till första bojen utanför dit du kan ta din tillflykt om panikkänslor smyger sig på.

¤ Du får ingen "vila" eftersom du inte har några kakelvändningar.

Är du duktig simmare får du lite "vila" varje vändning precis efter att du skjutit ifrån. Ute blir det vanligtvis ingen sådan gratisvila någonstans. För att tillgodoräkna dig "gratisvila" du måste simma med god simteknik. Denna simteknik innebär kortfattat att efter armen nått sitt högsta läge slappnar du av i armen som sticks i vattnet och sedan glider framåt och söker så mycket "nytt" vatten som möjligt innan nästa armtag görs.  

¤ Vågor och strömmande vatten kan störa din simrytm.

Det är sällan du kommer till sjön utan att det är åtminstone måttligt krusat vatten. Dessa vågor kan om du simmar en längre sträcka i vattnet, styra av din riktning från din riktpunkt. Samma sak med strömmande vatten som också kan korrigera din kurs. Ju mer vind, desto högre vågor och desto viktigare med höga armlyft. Vid framåtrörelsen bör armen lyftas så pass högt att du får upp axeln ur vattnet, så att inte den bromsar din fart