Efter två inledande tävlingar i gassande sol och närmare trettio grader kom igår en rekyl ner mot tio grader med regn och blåst nästan i klass med en ordinär höstdag. Det enda förmildrande i sammanhanget var att när väl molnen tillfälligt skingrades värmde solen min frusna kropp. I valet och kvalet innan start bytte jag till slut till linnet och även om det stundtals var kallt var det nog ändå ett riktigt beslut. Rutinerat kan jag ju hävda, jag har ju trots allt varit med i triathlonsporten i 20 år. En del jag tävlade med då fanns faktiskt med på startlinjen även idag. En annan, Pasi, gjorde en bejublad come back efter dryga tio år och visade att han minsann inte legat av sig. En del verkar bara ha talangen för det här med triathlon, mer om detta i ett kommande inlägg.

Ett stort i mitt tycke för stort startfält kom till start i år också. Jag är inte helt förtjust i det krigande om simpostitioner som det blir när det är stora startfält. Jag sökte mig därför en plats på den vänstra sidan för att kunna få fritt vatten, så tidigt som möjligt. Det blev dock inte så lyckat eftersom en del inte hade begripit att den röda bojen längst till vänster bara behövde rundas på andra varvet. Jag trycktes därför ännu längre ut till vänster än vad jag tänkt, hur som helst fick jag det fria vattnet jag ville åt. Simningen kändes ok men inte mer. När simningen avslutats bar det iväg upp för en brant innan vi nådde växlingsområdet efter ca 250 m löpning, för övrigt det enda som kan anmärkas på kring organisationen. Cyklingen fem gånger ut till en vändpunkt gick också ok, tyckte att jag höll uppe kadensen bättre mot i Hallstahammar. I och med att många startar samtidigt blir det så småningom också många att varva. Cyklingen blev lite ryckig eftersom du inte får cykla närmare framförvarande cyklist än tio meter förutom när du cyklar om någon. En del som varvas svischar man bara förbi, andra håller god fart, vilket gör att du behöver ta i lite extra för att komma förbi. Jag hade en liten förhoppning om att varva min sambo, men hon klarade sig undan med 15 m ut på sitt sista varv.

Benen svarade ganska bra när de tog mark efter cyklandet, dessvärre hade löpbanan blivit duktigt mjuk och tungsprungen, vilket gör att löptiden på milen på över 41 min kanske inte ser så avskräckande ut på pappret. 

Jakten på de bortflyende konkurrenterna intensifierades av att jag vid varje vändpunkt och varvning kunde se avståndet krympa. Det såg länge riktigt lovande ut, men när Hans noterade den annalkande faran, hade han kraft att växla tempo och springa ifrån första dam som han under större delen av löpningen hade sällskap med. På väg ut mot sista vändpunkten nådde jag ikapp Eva och Erik en medtävlare i min klass. Precis innan vändpunkten är det en liten stigning, som de tidigare varven inte vållat några bekymmer. Denna gång krampar dock båda låren och baken, vilket gör att jag håller på att falla, på något sätt lyckas jag ändå rädda upp kroppen och ta mig runt konan. Nerför är det inga problem så jag börjar trycka upp farten lite för att kolla läget med mina medlöpare. Erik visar sig ha oanat mycket krafter kvar, vilket föranleder ytterligare en tempohöjning även den utan resultat. Med dryga 100m kvar vrider jag till max, någonstans på väg in mot mål dundrar vi, för Erik är fortfarande bara steget efter, förbi den dåvarande trean i loppet.

Återigen vatten på kvarnen för att inte invaggas i någon falsk trygghet om att vara på väg mot ett givet resultat, förrän målet faktiskt är nått.

När vi stormat in i mål visar det sig också att sambon återigen precis klarat sig undan utan att bli varvad. Nu hade hon ju i och för sig två varv kvar, men den uppenbara omcyklingen eller omspringningen klarade hon sig undan i år. Det är ett framsteg för henne mot förra året då jag hann upp henne på löpningen. Nu förbättrade hon sig två minuter, jag själv fyra futtiga sekunder, men de gjorde i år skillnaden mellan femte och tredje plats. 

 Resultat