kom jag som professor Baltazar på något.

Bitvis tyckte jag att jag hade bra driv på cykeln, men på något sätt kändes det som jag inte orkade hålla drivet mer än någon kilometer i taget. Muskler som inte är fulltränade? I många år har de slunkit undan träningen, beroende på en kroppshållning, som blivit sämre och sämre, varvid andra muskler fått den träningen. Tills i höstas då de fick nog och jag inledde arbetet med att återfå kroppshållning och kraft till framförallt benen. En upprätning inleddes då, men processen har blivit långdragen och är långt ifrån avslutad ännu. Nya muskler/(rätt muskler?) får bekänna färg i takt med att kroppens funktionalitet förändras t ex följdes tre katastrofala löplopp inledningsvis i år av ett fjärde som gav en gnutta hopp om bättring. Tyvärr har jag ingen nämnvärd träningsgrund att stå på denna säsong i vare sig cykling eller löpning, egentligen inte i simningen heller i ärlighetens namn. Vilket gör det löpframsteget svårvärderat. 

Jag hoppas och tror fortfarande på den rejält förändrade sittpositionen på cykeln, även om det kanske fortfarande behöver justeras en del, men det kommer nog att ta tid innan rätt muskler aktiveras och får den grund de behöver för att hålla stinget i fyra mil fullfart.

Vila sig i form är ingen filosofi som faller mig i smaken, var faktiskt ute och ledde en liten träningsgrupp i löpning redan idag och även om hamstrings kändes av lite sedan igår, var de långt ifrån skadepåverkade. Träningen kan alltså fortgå.

Bäckenet är rejält tiltat, en osteopat har dessutom konstaterat att höftböjarna och sätesmusklerna är konstant spända för att hålla styr på bäckenet, med dessa i konstant spänning går ju knappast ryggen fri från belastning. Nu fick sig baksida lår sig en omgång i måndags, så även igår, något helt nytt, troligtvis bra med andra ord, eftersom det annars har varit framsida lår som inte pallat med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...