Om någon annan hade frågat mig huruvida de skulle springa lopp eller inte med otäckt spända hamstrings (baksida lår), så hade jag förstås sagt nej. Nu är det dock jag som är min egen chef, så viljan övertrumfade visheten, vilket gjorde att jag startade på Potatisjoggen igår. I många herrans år har Göteborgs triathlon och Potatisjoggen gått samma helg, vilket olämpliggjort start i joggen, så var det många år sedan jag sprang joggen. I det stora hela var allt sig likt, ingen tidtagning, en massiv rusning för att vara först på Kungsgatan, där allt folk står.

I och med att mina hamstrings var tokspända innan start, var premisserna att köra på tills det inte gick längre, vilket kunde innebära ett par hundra meter eller i bästa fall hela milen. Jag kände hela tiden att hamstrings fanns där, inte att de gjorde förtvivlat ont, men långt ifrån bekymmersfritt. Sett till kilometertider om nu kilometermarkeringarna stämde, så höll jag fanns det ett visst sting i sex kilometer fram dit hade jag 3,37 snitt. De fyra sista kilometerarna ramlade farten över 4,00, vilket gjorde att sluttiden blev 38,22. Det är jag faktiskt nöjd med även om jag i min bästa jogg sprungit under 35. Det känns som om den boostning av kroppen jag inledde tidigt i våras kommer att leda till något riktigt bra, men tålamodet säkert kommer att prövas ytterligare.

I och med detta utfall, så blir det start i Säters sprinttriathlon 27 juni.

Jag fick frågan senare på kvällen varför? Vad det gäller joggen, så kan jag ju inte säga att det är för tävlandet, eftersom det inte är någon tävling. Det är roligt och häftigt, sällan är det ok att springa full fart över Kungsgatan (gågatan mitt i Alingsås), på Potatisjoggen är det ok så varför inte.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...