Lördagen hade vi tänkt tillbringa i Ikast simhall innan 40 års-kalasandet skulle påbörjas. För att vara på den säkra sidan hade vi kollat att simhallen var öppen kvällen innan och det var den. När vi anlände nästa dag var det oroväckande mycket bilar på parkeringen och våra farhågor besannades när vi kom till entrén. Det var då utsatt en vikskylt utanför som det inte gick att se röken av dagen innan med information om att simhallen var stängd för simtävlingar. Bara att vända och åka hem eller? Nej skam den som ger sig, skulle det simmas och badas skulle det, så vi styrde av mot Herning 15 km bort istället och fick simmat.

Väl där fick alla sitt jag och Madeleine fick simmat ett tusental meter och barnen fick badat och lekt i barnbassängen. I simbassängen fanns det i mitten en fartbana, som jag långt tidigare ifrågasatt i mitt bloggande vad fart som egentligen krävs för att få simma där. Banan låg där tom och inbjudande när familjen gjorde entré i simhallen, men när barnen och Madeleine lämnats vid barnbassängen kom tre herrar varav en ansåg sig snabb nog att simma på fartbanan som han tog i besittning. Jag är inte den som gör väsen av mig, så jag tog en kantbana, som jag lyckades hålla fri från andra motionssimmare under de 50:or och 25:or som kördes idag. Dessa kändes bra eller egentligen bara ganska. Den riktiga vässen hade trubbats av under den tidiga morgontimmen som sprangs på den danska landsbygden.

En morgontur med hygglig fart på uteslutande asfalt fick vaderna att arbeta för högtryck. Även svagheten i ryggens nedre vänstersida gav sig till känna. Där tror jag mig dock vara nära en lösning efter att ha testat en övning Madeleine gör för sitt höft- och bäckenparti. En övning med bara den egna kroppen som motstånd och ett simpelt höftlyft i sidled. Är man dock svag i dessa muskler innan och sedan mattat dem en timme löpning eller som idag höghastighetsintervaller, då biter 20 lyft på varje sida riktigt bra. Ska försöka ge dem en ordentlig omgång till innan sprint-SM i Säter som vi åker till på fredag. Innan dess ska vi hinna med två kalas för dottern, men efter att ha varit på resande fot och tyvärr inte hållit ihop kostintaget, så bra får det bli sparsamt med kaffe, tårta och andra godsaker. Skam den som ger sig, nya dagar, nya möjligheter att fylla upp mineral och vitaminförråd för optimala prestationer, extraenergin som ätits kommer att gå åt. Det är jag inte så orolig för, ett längre cykelpass, som väntar hemmavid renderar ju i 3-4000kcal energiförbrukning.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...