I helgen avgjordes Triathlon-SM på sprintdistansen (sim 750 m, cykel 20 km och löp 5 km) i Dalarnas triathlonmetropol  Säter. Masterklasserna (35-70 år indelade med femårsintervaller) inledde tävlingsdagen 09.30 i ett vindstilla alldeles lagom varmt Säter. Det är lite nostalgiskt att komma till Säter, eftersom tävlingen har haft samma tävlingsområde i princip alla år. Första gången jag var i Säter var 1991 på nordiskt juniormästerskap, där jag lyckades riktigt bra. Det är lite kul att läsa i resultatlistan, bland alla landslagstriathleter från Norge, Sverige, Danmark och Finland, så är jag med på nionde plats från SKF Friluftsklubb, en inte alltför seriös triathlonklubb.

Tidig uppstigning är jag ju van vid så den vållade inga större bekymmer och efter att ha sovit riktigt bra under natten, var förhoppningarna goda.  

De utlovade 15,8 graderna i vattnet kändes inte alls så kalla, kanske beroende på adrenalintillströmningen. Jag fick en utomordentligt bra simstart och var i täten till första rundningsbojen. Till och med före Thorbjörn Wollfram som speakern utlovat skulle vara först upp ur vattnet, på väg mot andra boj blev jag omsimmad av vad jag trodde var Thorbjörn, men det var istället Michael Thorén. Han trodde å sin sida att jag var Thorbjörn, men han hade helt enkelt inte kommit till start. Jag mattades något efter den fina starten och kunde inte hänga på Michael, men kunde ändå lämna vattnet som god tvåa och i klar ledning i min klass.

Jag hade sedan mentalt förberett mig på att gilla cykelbanans knixighet, med många nittiograders kurvor och rena vändpunkter. Cyklingen kändes riktigt bra och på väg mot andra vändpunkten pressade jag mig förbi Michael upp i totalledning och det kändes faktiskt lite coolt att ligga först efter motorcykeln. Glädjen blev dock ganska kortvarig innan Christian Kirchberger i vanlig ordning svischade förbi. Jag och Michael turades om att hålla tempot uppe på cyklingen och jag tappade inget nämnvärt mot sina konkurrenter i klassen. Däremot kom Erik Desmeules förbi på sista cykelvarvet av fyra, så in i växlingsområdet kom jag som totalfyra.

Mina närmaste konkurrenter var till synes långt efter när jag på väg tillbaka från vändpunkten mötte bakomvarande tävlande, så jakten fick inriktas på Michael, Erik och Christian. En jakt som gick ganska trögt, fram till det sista varvet då benen började svara lite bättre. Jag kunde då komma ifatt Michael och direkt springa förbi och ifrån honom in mot mål som totaltrea och riksmästare.

När målet var nått kändes det förstås bra, men den kamp i Göteborgs triathlon med Hans och Erik två veckor innan som då ledde till en tredjeplats smakade faktiskt mer än segern här. Tyvärr blev segern lite för enkel. Tuffare tag lär det bli i Örserum på den olympiska disansen nästa helg då båda är anmälda. 

Det är ganska sällan som jag kliver högst upp på prispallen och förhoppningarna fanns ju om något fint pris också förutom mästerskapsmedaljen, som tyvärr hamnar i min låda med diverse plaketter, medaljer och pokaler som tas fram typ vartannat år och sorteras. Det kanske är att ha för stora förväntningar, men är anmälningsavgiften 400 kr och över tvåhundra deltar borde väl det kunna bli lite mer än tre flaskor från apotekets sortiment, en hudcreme, en fotcreme och en solskyddsfaktor till segraren. I och för sig är det ju användbara prylar, men ändå.

Resultatlistor http://www.svensktriathlon.org/t4i.aspx?p=107477 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...