Det blev ett bra test igår i den bemärkelse att det gav viktig information. Tidsmässigt blev det ett bra första varv, med jämn puls på 155-160 under andra varvet steg pulsen något för att ligga på samma nivå det tredje varvet. Det fjärde varvet blev aldrig av, det hade gjort mer skada än nytta. Trots samma puls tappade jag en halvminut på det andra och en halvminut ytterligare på det tredje jämfört med första varvet.

Kraften dog av i framförallt vaderna och den känningen betyder en sak. Dämpningen är slut i skorna. Jag visste att skorna inte var fräscha, men hade tänkt att köpa nya på mässan vid Varvet, men det får bli innan istället.

Sammantaget kan testet ses som framgångsrikt trots att det haverarade, men jag havererar hellre på ett eget test än på tävlingslopp. 

Idag arrangerade vi på hälsostudion Hälsoloppet, med lite erfarenheter från förra året lyckades vi ännu bättre i år. Lite spännande hade det ju varit att se hur jag själv presterat på banan, så det blir nog ett testlopp i morgon. Det är ju snart dags för Göteborgsvarvet, märkligt nog längtar jag efter det, undrar om det är för att få det gjort.

Tidigt på morgonen helt ovetandes om varandras planer, fixade vi den utrustning som krävdes för vårt besök vid sjön. Min bror lastade hela bilen full med fiskegrejor, själv drog jag på mig löparkläderna och snörde på mig löparskor. Någon timme senare stötte vi helt oanat på varandra, lika tillfreds med tillvaron, så när som på att min bror frös lite och jag svettades. Att byta position var dock otänkbart åtminstone för min bror, som inte riktigt förstått tjusningen med att springa runt sjön halv åtta på morgonen, när man kan fiska i den med gott resultat.

Tre gånger passerade jag förbi broderns fiskeplats och tog en liten pratstund vid varje varv. Till den sista passagen utlovade han fisk, vilket han fashinerande nog lyckades hålla. Ni som någon gång har fiskat vet ju hur nyckfullt det är, ibland gör man allt rätt, men det nappar inte ändå, andra gånger gör man allt fel och då nappar det. Under det sista korta besöket vid deras fiskeplats drogs nämligen två sutare upp, inga jättar men väl värda en tidig morgon.

Då var den avklarad simpremiären ute alltså. En liten försiktig tur på ca 200 m. Det kunde ha blivit längre för omöjligt kallt var det inte, men kroppen hade fått sig en rejäl omgång innan. Ett bra cykelpass följt av ännu ett frest på Nolhaga varvet, där jag pressade ytterligare några sekunder.

Idag blir det innesimning.

Idag har jag tävlingstränat på ett annorlunda sätt. Det pratas ju om blodsmak i munnen när man tar i riktigt mycket. Den smaken har jag tränat på att ha i munnen idag. Inte så att jag kört massa hård träning, men blodsmak har det varit sedan tidig morgon, då jag drog ut en visdomstand.

Själva blodsmaken har varit lättare att handskas med än värken, jag hoppas genom att sitta uppe rätt länge i kväll nå ett stadie av utmattning, som gör att jag somnar och får några värdefulla timmars sömn.

Efter en helg helt fri från träning var jag tillbaka i träning igen igår och det kändes enormt skönt. I helgen var jag i tanken på väg att ställa in hela säsongen. Jag gick så långt att jag strök över tävlingarna jag tidigare planerat att köra, för jag upplevde att det inte fanns tid att träna. Jag var tvungen att ta fram penna och papper för att skriva ner allt jag har att göra och på något sätt gav avprickningslistan med 35 punkter lite arbetsro.

Jag var i veckan som gick i Vänersborg hos Lars Carlsson och fick lite uppstyrning av muskelträning + utprovade nya ilägg som ska hjälpa till att frigöra energin. Jag har inte hunnit testa av alla övningar än, men jag hittade en grymt svag länk i en av övningarna. Trots att jag bara kört övningen tre gånger tyckte jag att den gav löpningen lite extra skjuts och faktiskt även tidsmässigt ytterligare en pressning av nolhagavarvstiden till 15,26.

Det är längesedan nu som jag fick en första känning av infektion i kroppen i slutet på vecka 13 närmare bestämt. Är det något jag ogillar så är det att ha långdragna infektionskänningar. Då är det bättre att få allt på en gång och packa ner sig i två dagar, än att dras med det i flera veckor. Något olämpligt finns fortfarande i kroppen. Det känns inte som någon förkylning, för jag har ingen snuva eller täppt näsa. Det är inte någon halsinfektion, för jag har inte ont i halsen. Det är ingen feber även om musklerna i kroppen känns lite ömma. Jag har när jag blickar tillbaka vilat några enstaka dagar från fysisk aktivering. Kanske är det läge att vila rejält längre tid och återfå full kraft.

Denna delikata fråga var det någon som hade sprejat på vägen, där jag cyklade med racern. Jag blev rejält överrumplad, för det brukar inte vara den typen av frågor jag grubblar på när jag tränar. Samtidigt var frågan så direkt att det var svårt att inte ta den till sig. Någorlunda snabbt kom jag dock fram till svaret lycklig. Dock stannade inte grubblandet där, för följfrågor fortsatte att bubbla på. Vem hade ställt frågan? Varför ställdes den? Vem var frågan avsedd för? (någon på cykel eller till fots, andra hinner inte läsa den)