Baksidan av låret oroar fortfarande. Den har känts av lite från och till sedan i måndags, utan att jag för den skull tränat vare sig löpning eller cykling. Jag känner att jag snart måste göra ett litet test, för att bestämma om det går att tävla på söndag eller inte. Simma funkar i alla fall utan bekymmer.

Det som helst inte får inträffa, så här nära tävlingsstart, inträffade igår. En akut skadekänning i baksida lår, i slutet av den andra fyraminutersintervallen drog det till lite första gången. Dock inte värre än att jag startade ut på nästa, men efter ca 100m krampade det till betydligt värre. Jag avbröt tog mig tillbaka till Hälsostudion och lindade om rejält med tryckförband. Lite surt känns det för löpningen kändes för dagen riktigt bra, fram tills skadekänningen.

Nu återstår det att se hur pass illa det gick, ska i alla fall kunna simma mig några meter. Himla bra att jag är triathlet, då finns det i princip alltid någon gren som funkar att träna.

Igår bevittnade jag en mästerlig simning, en verklig fröjd för ögat. Sonen simmade 25 m crawl på knatteracet, hans andra riktiga tävling. Nu är han ju inte så gammal, bara sex år, så placeringsmässigt blev han sexa i yngsta klassen. Lite undrar man ju hur väl 28,99 står sig bland andra sexåringar.

För egen del blev det som jag befarade inget tränat.

... är i alla fall jag beredd att göra mycket. Madeleine var på en gymnasieklassåterträff i går kväll. Det är ju förstås spännande att träffa sina gamla klasskamrater och se vilka de blev till slut. Tydligen skulle det bli god uppslutning också och sannolikt sent, så jag lade mig normal tid.

Vaknade först till vid 23-tiden ingen Madeleiene i sängen, vände mig somnade om, vaknade till vi 01, fortfarande ingen Madeleine i sängen, vände mig somnade om. Klockan 02.45 vaknade jag och ringde henne, inget svar. Kort oro innan hon själv ringer tillbaka och undrar om jag kan hämta henne, för hon tänker åka hem. I och för sig bara Lövekulle, men ändå, från att ha sovit i godan ro, till att behöva dra iväg med bilen mitt i natten. Inget vidare förstås, men man gör ju sådant för den man älskar eller hur.

Tyvärr tog denna nattliga utflykt död på träningsambitionerna jag hade för denna morgon, sitter nu med huvudvärk, p g a för lite och för störd nattsömn. Hoppas kaffet får fart på kroppen.

En vilodag idag kan i värsta fall vara ok efter att ha simmat, spinnat och coretränat igår. 

Tack för att ni forfarande läser bloggen. Det var hemskt längesedan jag skrev och jag borde skämmas, men det är rätt hektiskt. Skolan är inne i slutspurten på terminen, samma är det med Hälsostudion, även barnens aktiviteter har den ena avslutningen efter den andra. Det bör med andra ord bli bättre framöver.

Det närmar sig triathlonpremiär med stormsteg, Göteborgs triathlon 7 juni. Det känns spännande att få ett rejält formtest, över alla grenar, löpningen har jag ju testat av på en del tävlingar. Efter tre bedrövelser kom en positiv vändning nu senast på blodomloppet i Göteborg, ca 9,4-9,5 km på 35,57. Egentligen ingen fantomtid, men jämfört med de katastroftider jag sprungit på så långt den här säsongen, ett rejält framsteg. Framförallt fick jag inte den otrevlig genomklappning efter 3-4 km som tidigare, då benkraften tvärdör. Jag tycker ändå det saknas driv, kom på mig själv under loppet, när jag tittade på löparna runt omkring, med att tänka det här är ju inte fort. Samtidigt var jag oförmögen att öka hastigheten. Så i skön förvissning nu om att jag tränar på rätt sätt kan jag ta mig an kommande träningar.

Närmast en morgonsimning i Gerdsken. Kallt? Långt ifrån outhärdligt, i alla fall.

Av en händelse lyssnade Madeleine av sina mobilsvar innan vi påbörjade resan till Jönköping. Det var på vippen att vi åkt dit i onödan för det visade sig att Alingsås IF fått flera sena återbud från aktiva och därmed ställt in. Så nära var vi en resa till Jönköping i onödan.

Lite som matadoren i tjuren Ferdinand, blev jag arg, ledsen och slet mitt hår, för jag ville ju så gärna visa hur modig och tapper jag är, eller nej. Det var faktiskt helt ok att slippa. Det blev en dag vid sommarstugan istället, passade på att simma en dryg tusing med våtdräkt.

Sitter nu och gruvar mig för att ta ut racercykeln och köra några mil. Det ska tydligen regna massor idag och det är inget vidare att cykla i regn, men det är väl bara att bita ihop. Jag har ju det tillgodo till tävlingarna i sommar.

Tänk att ha en så förstående och tröstande dotter. Hon läste ganska snart av sin pappas besvikelse över Varvsprestationen, så lite oroligt undrade hon över fortsättningen på tävlandet. - Pappa du kan väl ställa upp i monsterklassen på triathlon i alla fall. Självklart blir det så även om inte klassen kallas för monster utan master. 

Igår sprang jag Göteborgsvarvet även om det inte var igår jag gjorde det senast. Vid närmare kontroll var det 15 år sedan. Då sprang jag i finskor kostymbyxor slips och skjorta på 1,18, nu blev det 1,28 vilket jag självklart inte är nöjd med. Det är i och för sig bara att acceptera tiden, för den är den den är, men hur den kunde bli svag så är mer bekymrande. Jag fick inte mycket gratis det ska sägas, redan första fem fick jag ligga på rätt tufft för att nå min rikttid, vilket straffade sig lite under andra femman, som också innefattar en kissepaus 19,40-22,07-20.03-21.58. Sammantaget är jämnheten de båda milen god 41.47 och 42.01

Den bistra sanningen är väl att formen inte är bättre, på löpningen. Jag har ju egentligen under våren någorlunda regelbundet bara orkat få ihop ett distanspass i veckan och ett kortare intervallpass löpning. Det räcker ju förstås inte. 

Det finns ju lite positiva saker att ta med sig också framöver. 

Redan på torsdag är det dags för nästa lopp som är 3000m hinder.