Mitt i tävlingssäsongen har jag fullt upp med att få ordning på balansen i kroppen oc'h jag slits mellan hopp och förtvivlan. Kroppen fick sig ett par rejäla omgångar i början av veckan. Nu är det bara att vila och se vad som kan hända tills på lördag, då det är cuptävling i Örserum på olympisk distans.

Det är för få dagar att göra de stora förändringar som jag tror behövs, helst skulle jag vilja starta om säsongen. Det får väl bli ett mellanår med tuffa lärdomar och mycket kämpande.

Säterarrangörerna är inte kända för att vara frikostiga med priser. I sin vana trogna delades det ut korv och bröd endast till vinnarna i masterklasserna, sedan lottades det ut tre priser bland alla startande. Min sambo Madeleine var ensam i sin klass och vann följdaktligen en korvring och en knäckebrödsring. Det var det närmaste jag kom segerns sötma denna gång i Säter.

Nöjd borde jag kanske vara efter att ha gått i mål som tvåa, men tiden är tre minuter långsammare än förra året, så jag vet inte. I år fick vi även splittiderna på växlarna, vilket gör jämförelsen lite svår. Hur som helst är nog simningen lite långsammare i realiteten. Det blev lite stökigare start än Göteborg faktiskt trots att det var ca 100 färre som startade, så lite extrakraft gick åt till att "brottas" med dem som hade valt samma väg som mig till första bojen. På väg mot andra bojen ordnade vi upp oss på led och rytmen började infinna sig. Ett varv till sedan var det färdigsimmat, växlingen till cykel gick sådär, våtdräkten strulade lite, men iväg kom jag precis efter samma triathlet som jag haft framför mig på simningen. Han hade för mig ett lagom tempo även på cyklingen, så det var bara att hålla sig på 10 m avstånd hela cyklingen, mot slutet mattades jag och tappade till ett femtiotal meter innan löpningen. Jag hade sett fram emot löpningen då den känts väldigt bra de senaste träningarna, tyvärr hade allt löpdriv massakrerats under cyklandet, så det fanns inte mycket att hämta. Lyckades ändå hanka mig runt på strax över 19 min och precis hålla undan för en betydligt snabbare löpare som fick finna sig i att bli trea.

Sammanfattningsvis:

* Mer insimning och våtdräktsbyte på Örserumstävlingen??

* Justera inställningen på cyklingen igen!

* Mer specialövningar styrka för små men viktiga muskelgrupper!

Måndag igen, vilket innebär träning vid tarzanbadet simning + löpning klockan 1800.

Måndag innebär sim-löpintervall runt klockan sex i Gersken. Igår blev basen vid tarzanbadet, eftersom hela familjen ville med.

Värmen har ju lyst med sin frånvaro, så här långt denna sommaren, gårdagen undantagen, ändå var det behagligt i vattnet???? Två simningar tvärs över sjön följt av två snabba löpningar + en extra löpning blev det för min del. Detta inspirerade till min stora glädje barnen, som körde samma sim-löpväxel fast i lite kortare version. 

Fin fisk kände jag mig själv som, under gårdagens simpass som innefattade 6 st intervaller i Gersken, Hästabadet-Hundbadet. Jag har hittills lyckats sänka tiden på intervallsträckan med nästan en halvminut från de första simningarna för säsongen som gick på ganska precis 5 min. Igår simmade jag tre st med klockan igång och tre teknik 4,43-4,30-4,28. De två sista med ett lite grundare drag med armen genom vattnet, som kändes riktigt bra. 

Jag gillar inte att bli lurad och nu lagom till midsommar råkade jag på en riktigt ful fisk. När jag var i affären fick jag för mig att köpa lite kallrökt lax, funderade lite på vad jag skulle välja för märke. I bakhuvudet hade jag ekologiskt val, valet föll på Hörvikens Kållands Ö. Kållands Ö kommer man ju ihåg från skoltiden att den ligger i Vänern, om inte så står det på paketet svensk kvalitetsprodukt.

Döm av min förvåning när jag efter hemkomst läser den rödaktiga prislappen och hittar att den svenska kvalitetsprodukten är odlad i Norge. Frågan är när den norskodlade laxen blir en svensk kvalitetsprodukt, när den köps upp, när den kommer in i landet eller möjligen när den kallrökts. Det står faktiskt ett telefonnummer till Hörvikens fisk, tyvärr kommer jag inte att bemöda mig att ringa. Vem bryr sig egentligen? Det går ju inte att prata med fisken ändå och jag tror inte jag känt någon skillnad i smak vare sig den varit svensk eller norsk.

Idag efter allt klättrande upp och ner för stegen blev det lite riktig träning också, närmare bestämt lite löpintervaller. 8 x 1 km blev det, efter några ivriga i början stabiliserade sig farten vid 3.25-3.30, vilket jag tycker är godkänt. Det som framförallt är värt att notera var att hamstrings inte gav sig till känna.

Idag blir det en ny träningsform, steg(e)intervallträning. Det har slutligen blivit dags att måla om huset. Vi är nästan överens om vilka färgtoner det ska vara så jag ska strax iväg och inhandla färgburkar. Dagen kommer i stora drag tillbringas kutandes upp och ner på en stege. I bästa fall är när dagen är slut är höjdrädslan borttränad.

Träningen på playan igår floppade tyvärr. Det var faktiskt inga problem med vattentemperaturen, istället var det vattendjupet. Playan är alldeles för långgrund för att det ska bli några bra landstigningar och växlar till löpning, dessutom var sonen med och var i och badade. Så innan jag kunde komma iväg på löpmomentet, behövde jag klä på honom. En fullfartsintervall blev det sedan var han för trött för att vilja köra något mer.

Sim-löpväxelpasset flyttar till Gerdsken nästa måndag, där jag kört tidigare med gott resultat. Simning från hundbadet med vändning vid Ninnisbrygga, löpning med vändning vid tarzanbadet.