det gjorde jag.

Nu blir det en prolog till huvudstoryn: 

Det har blivit en del simmande de senaste dagarna i och för sig inga jättepass, men ändå. I förrgår simmade jag i kombination med löpning, som förberedelse inför en aquathlontävling jag tänkt vara med i längre fram i augusti (150m sim 1,5km löp/150m sim 1,5km löp/150m sim 1,5km löp). En jättefin sommarkväll var det, vilket innebar alltför många

kvällspromenerare skakandes sina huvuden åt det jag höll på med. Visst såg det säkert lite märkligt ut, när jag efter avslutad simrunda vräkte mig upp ur vattnet, slängde på ett par skor och sprang iväg i full fart. För att sedan efter avslutad löpning slänga av skorna igen och kasta mig i vattnet för ytterligare ett varv. Fyra varv blev det totalt med högre och högre fart  (4,45-4,10-8,50/4,10-4,00-8,10/4,10-3,45-7,55/4,05-3,40-7,45) Denna kryptiska rad med siffror säger förstås inte er något, men är i alla fall splittiderna för ev kommade jämförelser. 

Under detta fina sommarkvällspass kunde gårdagens oväder omöjligt förutses, men det slog till igår med full kraft. Det vanliga människor säkert gjorde igår var att sitta inomhus och mysa, nu räknar jag mig inte som vanlig och det jag gjorde igår ger ytterligare vatten på kvarnen. Igår klippte jag min mammas 50m långa granhäck, senare på kvällen frestade jag Gerdsken igen med ett nytt simpass. Gårdagens fina sommarkväll var fullständigt bortblåst och bortspolad. Det enda förmildrande var att temperaturen i vattnet fortfarande var angenäm i övrigt kunde det lika gärna varit en oktoberstorm som drabbat staden. Ovädret föranledde mig dock att kränga på våtdräkten, lite som en säkerhetsåtgärd eftersom jag planerat att korsa sjön ett par gånger. Att få någon att sätta sig i en följebåt denna kväll hade kostat multum, förmodligen hade den arme roddaren inte lyckats ta sig tillbaka i motvinden. Det mörker som ovädret belägrat staden med, gjorde säkert sitt till att förstärka den kymiga känslan när jag styrde upp rakt mot vinden, för att ta mig tillbaka till "rätt" badplats. Kanske var den kymiga känslan helt obefogad, åtminstone fick jag ingen större respons när jag kom hem. Sedan har jag ju simmat i högre vågor i havet, men de vågor jag tampades med igår var kortare, mer oregelbundna och därigenom mer svårsimmade. Trekvart senare stod jag åter vid startstranden och kunde nöjt konstatera att jag klarat det jag företagit mig.  

Det är svårt att säga att det var kul mitt ute på sjön i hällregnet och blåsten, men det ger en inre känsloupplevelse som är svår att beskriva. Det är den som lockar mig att utmana vädrets makter hellre än att sitta inne hela dagen.