Har någon möjligen missat det. Det känns som det är OS högt och lågt just nu. Det är ju kul, men det blir så intensivt att det känns påfrestande. Jag vill ju inte missa några höjdpunkter, för det finns det. I det massiva OS-flödet i media levereras det ett och annat guldkorn i form av resultat, prestationer eller tankeställare.

Utan inbördes ordning:

Shejken Ahmed Al Maktoum som deltar i dubbel trap för att försvara sitt OS-guld. Han har eget boingplan och tre betjänter med sig som fixar allt han behöver.

OS-vinnaren som fick en förutsägelse från ett medium som sa att om hon bytte namn så skulle det ge henne OS-guld. Hon bytte namn till de långa och krångliga namn som mediet sa och vann OS-guldet.

En indier som vann OS-guld för sitt land belönades av landet med fria tågresor i resten av sitt liv.

Okända Emma Johanssons cykelframgång i en erkänt stor sport, för mig är det en enorm skillnad jämför om hon vunnit dubbeltrap eller finnjollesegling. Otroligt rafflande och små marginaler avgör alltsom oftast linjeloppen på cykel.

Starkt av Wagner, gymnasten som kvalade in till OS, men inte fick delta (för hon inte hade chans att bli bättre än åtta) att själv åka dit och titta på tävlingarna. Jag vet själv hur jobbigt det är att titta på triathlontävlingar på plats, när jag själv kunde varit med.

Detta att ha chans att bli bättre än åtta som kvalifikation för att åka till OS. Nu kan jag inte boxning, badminton, tennis, där flertalet svenskar åk ut i första omgången, men det känns som om de skulle behövt mycket tur för att bli bättre än åtta. Om det nu inte är så att de är där för att vinna, d v s vinna alla sina matcher, blir det avhängigt lottningen om de ska lyckas eller inte.  

Någonstans trodde jag i min enfald att OS styrde sig självt, men det visade att OS är i klorna på TV-bolagen, som till och med bestämmer när grenarna ska avgöras. T ex simmas finalerna på förmiddagen istället för kvällen som är mer brukligt för att det passar de amerikanska TV-tittarna bättre.

Det tuffa landslaget, damernas handbollslag gjorde en stor match mot världsmästarna ryssland, men till vilken nytta? Visst blev det spännande och det kunde ju ha blivit en poäng, men nu kostade det mer än det smakade. En enorm urladdning till ingen nytta och jag befarar att de inte orkar ladda om till de matcher som de åtminstone på pappret har större chans att vinna. Är det inte lite typiskt svenskt att göra heroiska matcher mot bättre lag utan att få något för det?