Idag hade "krutröken" lagt sig och lugnet hade åter infunnit sig vid Storsjösttrand vid Horla. Jo jag var där idag igen. Det man inte har i huvudet får man ha i benen heter det ju och i huvudet fanns igår inte en tanke på de skor jag gick med ner till simstarten. Dem hämtade jag idag, lite på chans åkte jag dit, men tack och lov låg de kvar.

Det syntes knappt ett spår av den folkfest som var där igår, när "motionsloppet" Horla triathlon genomfördes. Visst fanns motionärerna där, men också Sverigeeliten i form av Jonas Colting, Christian Kirchberger, Martin Flinta och Stefan Gran, så för min del blev det "bara" en femteplats. I stort sett är jag nöjd med mitt lopp, placeringsmässigt hade det nog inte kunnat bli bättre, men tidsmässigt fanns tid att vinna, förstås klantade jag till det på cyklingen. (mer om det senare)

Det ihärdiga regnandet hade lyckats trycka ner temperaturen under 21 grader, vilket innebar våtdräktssimning, från en toppnotering på 27 grader som någon tydligen hade mätt upp någon dryg vecka tidigare. Tidigare har jag hellre simmat utan dräkt, men efter förra årets krampande vad under simningen har jag ändrat uppfattning. Simningen gick riktigt bra i början, mot slutet mattades jag något och tappade en placering precis innan landstigningen på andra sidan sjön. En placering som jag tog tillbaka i löpningen upp till växlingsområdet. Jag hade i och med den goda simningen skaffat mig bra förutsättningar att kunna gå med på starkare cyklisters rulle. Det blev inledningsvis en stenhård jakt på Christian, som i sin tur jagade Martin. En jakt som jag efter någon kilometer fick ge upp, någon kilometer senare passerade Stefan Gran med Per Johansson (f d elittriathlet, nu tävlandes i lag) i hasorna i rasande fart. Nu tänkte jag inte ens tanken på att hänga på. Lite längre fram kroknade en annan lagdeltagare, som jag jobbade mig ikapp och tog rygg på ett tag innan Eva Nyström och Torbjörn Malmgren kom ikapp oss, för att ganska omgående cykla förbi. Nu var jag bättre med på noterna och kom in på rulle i visst lä för fartvinden bakom Eva och Torbjörn som hjälptes åt att växeldra ut till vändpunkten. När vi vänt såg vi en större klunga inte alltför långt bakom och i min iver att hålla undan för denna klunga, gick jag fram första gången sedan de kom ikapp och gjorde en ödesdiger dragning i täten för vår trio, för när jag sedan skulle komma in på rulle igen, var jag såpass stum i benen att jag inte orkade. Det är ju skit att jag ska få så dåligt samvete att jag inte kunde hålla mig till min plan. Istället fick jag jaga hårt själv ett tag innan jag valde att rikta in mig på att hitta mitt eget tempo. Väl nere i Kärtared efter utförslöporna från Skogsbygden hade jag i det närmaste blivit ikappcyklad av den större klungan. Vis av erfarenheten från förra året var det bara att vänta in dem och rulla med dem in till växlingen. Väl där var det å andra sidan full fart igen. Benen svarade ganska bra direkt och den beryktade ekebacken, vållade inte större mjölksyrapåslag än att jag kunde pressa på rätt snart igen. Precis innan toppen passerade jag Torbjörn varvid jakten på Eva intensifierades. Allt som oftast var hon inom synhåll och visst tog jag in, men inte tillräckligt mycket, så det blev tjejdäng denna tävling. Utgången i den matchen hade sannolikt blivit annorlunda om jag hållt mig lugn och "bara" åkt med på cyklingen.

Det är alltid trevligt i Horla dels för tävlandet och dels för eftersnacket både med aktiva och publik. Det är ju ett av få tillfällen som kompisar kan se mig tävla. Igår hade jag ett intressant eftersnack med Kaj från Göteborg, som är cykelexpert. Han dömde ut min sittposition och hade goda belägg för varför jag inte kunde få ut mer kraft ur benen på racern. De beläggen förklarade också varför jag får ut mer kraft ur benen på mtb:n. Jag kommer att kontakta honom igen för att reda ut det ytterligare och kanske få provcykla en tempocykel.

Senare på kvällen påvisade Madeleine min osmidighet i höftböjarna med en övning som hon fått av sin idrottsterapeut.

Till nästa säsong är målet klart: Jag ska ha en riktigt aerodynamisk postion, det har jag inte kunnat ha någon gång under min 19-åriga triathlonkarriär. Nu snackar vi tufft mål, utgångsläget har ni på bilden nedan.