En del yrvakna?! Stockoholmare höjde kanske något på ögonbrynen, då staden intagits av triathleter. Dessa trotsade rödljus, refuger, gatsten och järnvägsspår i höga hastigheter i jakt på sekunder att ha tillgodo under löpmomentet på gärdet. Ja, jag var en av dem, dock i vanlig ordning inte den som var snabbast runt de centrala delarna som gamla stan, kungsträdgården, slottet m m.

Simningen gick bra, trots att jag inte fått till någon vidare längd på simpassen den senaste månaden. Jag lyckades skaka av mig både Christian Kirchberger och Martin Flinta som annars brukar ligga i mitt kölvatten. Tredje masterman ur vattnet var jag efter Fredrik Haglund och en annan för mig okänd triathlet, vilket är klart godkänt. I sviterna av denna simning har jag faktiskt träningsvärk i axlarna idag.

Dessa två plus ytterligare en drös triathleter cyklade om på den kurviga och knixiga, men också fantastiskt vackra cykelbanan. Jag hade gärna njutit mer av de Stockholmska vyerna, men det var ack så bråttom och riskabelt att lyfta blicken från vägen framför mig.

Jag slet ganska ont under cyklingen med att försöka hålla uppe farten, vilket gjorde att övergången till löpningen blev tyngre än vanligt. Benen repade sig något och i takt med att jag tog in på de framförvarande, växte jaktambitionen. Martin Flintas försprång kunde hämtas in redan under första varvet av två. Oturligtvis hade han haft magproblem dagarna innan tävlingen och kunde inte göra sig själv rättvisa och bröt senare. Detta innebar att bronset i Master 35 i princip var i hamn. Tyvärr fick jag ingen indikation på hur tiden låg till, då hade jag kunnat pressa lite extra för att komma under 2.10, nu vart det istället två sekunder över.

Tredjeplatsen gav också ytterligare poäng i mastercupen, som jag i och för sig hade vunnit även om jag inte kommit till start i Stockholm. För denna vinst förärades jag med en liten glasstatyett, vilket med all rätt föranledde en triathlonkollega att fråga om den var värd allt resande och tävlande. Själva slasstatyetten är det ju knappast, men jag har ju i och med mina fem pallplatser på cuptävlingarna fått en massa andra grejor, samt rese- och tävlingsupplevelser som är svåra att värdera. Nu blir det kanske bara en triathlontävling i Getinge till, innan det obönhörligen är dags att gå in i en niomånaders träningsperiod innan det är dags för nästa säsong.