Jag hade faktiskt tänkt blogga om brottningssporten i OS innan palavret fullständigt bröt ut efter Aras semifinalmatch. Det ska sägas att jag inte har full koll, men jag såg hans första match tidigt i morse när jag var uppe för att titta på 100 m fritt finalen.

Det är en sak att se en brottningsmatch när en faktiskt är bättre och brottar ner den andre, men när båda är lika duktiga. Hur blir det då? Ja det blir inga poäng till någon och någon måste ju vinna för att tävlingen ska kunna fortgå. Jo det lottas om partärrunderläge i vilket man kan få poäng och blir det lika många poäng så handlar det om i vilken ordning de tar poängen. Så trodde jag det var tills semifinalmatchen, då det visade sig att domaren kan dela ut varningar som också ger brottarna poäng. Varningarna visade sig kan utdelas hur godtyckligt som helst, eller ja det verkar vara uppgjort på förhand. Förmodligen var det som föranledde en av domarfunktionärerna att hånskratta åt Aras och de andra svenskarnas naiva tro att det skulle vara rättvist i brottningsvärlden.

Jag har svårt för orättvisor inom sport. Speciellt svårt kan det bli när domare är de som avgör utgången t ex dressyrridning, simhopp, gymnastik m m, men det kan ju lika gärna vara brottning, boxning, fotboll, vattenpolo. Jag gillar bättre individuell idrott mycket för att det handlar om längst högst eller snabbast utan någon form av tveksamhet. 

Det kan ju tyckas vara svårt för mig att vara idrottslärare och inte gilla att döma i lekar och matcher i skolan, men där går det alltid att säga vi spelar för att det är kul. Min filosofi är att eleverna fostras i ett samspel som i princip alltid fungerar bra, när de själva får bedöma och om nödvändigt räkna mål. De lär sig ganska snabbt att fuskar vi, så fuskar de andra och då försvinner glädjen. I det läget hade det förstås varit bra att ha en domare att skylla på, men när han abdikerat raseras spelet. En samling senare fungerar spelet igen, men det är bara för att i skolan kan man spela mest för att det är skoj. I OS har det så oändligt mycket större betydelse både vad gäller ära och ekonomi. Det finns en anledning till att fuska och vara oschysst, tråkigt att det blivit så. Om jag inte läst helt fel i historieböckerna var det till slut detta fuskande som gjorde att de antika olympiska spelen lades ner.

Under spelen var det väl heller inte tillåtet att kriga, så som Ryssland och Georgien gör nu. Det var under fredliga former som Olympiska spel genomfördes.