Efter gårdagens trivsamma morgonmörkercykling gav jag mig ut igen i morse för att först cykla ca 1 timme och sedan springa en halvtimme. Nu var det väl inte så att morgonljuset var sämre, snarare var det bättre. Det var i huvudet det var mörkare, inte ens min mugg kaffe lyckades väcka liv i kroppen. Jag klev av träningsplaneringen efter cykeltimman som i alla fall slutfördes, hur som helst upplevde jag en fantastiskt fin soluppgång. Morgonpassen är ju ganska prestigelösa, du behöver sällan pressa dig mer än möjligen ur sängen. 

Men visst, det kan vara nog så svårt, för få timmars sömn slår undan benen på vem som helst och då kommer gemene man inte iväg. Då krävs det något alldeles extra, som de verkar ha på Onyx i Borås (se Pasis kommentar). Lyckas jag inte få upp deltagarsnittet på min morgonspinning blir det till att göra studiebesök där.