Sporten i söndags visade ett inslag om den motionsvåg som drog över Sverige. Joggingvågen, alla sprang och det utan att ha vare sig uppbyggda stötdämpande skor, vind o vattenavvisande kläder som "andas" och puls, GPS och I-pods. Undrar hur plågsamt och obekvämt det inte måste känts.

En sådan joggingvåg känns avlägsen idag trots alla dessa hjälpmedel för att göra löpningen så skonsam som möjligt både för kroppen och för huvudet. Gemene man är väl dessutom lite fetare, vilket gör det än jobbigare att komma igång. Vilken tur(?) då att stavgång och powerwalk är så inne. Dessvärre ger det långt ifrån samma konditions och förbränningseffekt som joggingen. Det ger en falsk förhoppning om att jag kan äta mer onyttigheter, jag har ju tränat, stavgångat o promenerat, men hur länge och hur intensivt blev det då. Jag tror jag läst att för att promenera bort energin i en pizza behöver man gå 18 km.

Ok stavgång kan vara alldeles ypperlig träning, upp och ner i slalombackar. Det vet jag sedan den tid jag åkte längdskidor. De flesta som jag ser ute med stavar har dock stavarna som någon form av stödpinnar, när de tar sig fram. Många promenerare utan stavar skulle lika gärna kunna jogga och få betydligt bättre kondition och förbränning, men det kanske känns för obekvämt och otrendigt.