Höstmörkret kom lika tidigt i år igen, märkligt att jag aldrig lär mig. Jag hade trott att jag skulle kunna köra lite längre utan ljus och reflexer, men det var rejält mörkt i morse när jag äntrade mtb-cykeln för en tvåtimmarstur innan frukost. Energin hade jag från fredagen, i vanlig ordning min godisdag, men den innehöll även en känslofylld begravning, vilket gjorde intaget av godis blev rätt hämningslöst.

Jag räds inte mörkercyklingen, snarare uppskattar, den ger en mer påtaglig kontakt med det mentala. Jag blir heller aldrig överraskad av snabbgående bilar eller motorcyklar, de få som är ute vill säga. Det verkar också som om jag syns bra av dessa få förares körsätt att döma, men så har jag också två lysdiodframlampor, två blinkande baklampor, en reflexväst, ett reflexband runt varje ben och en hjälm med reflex på.

Hjälmen känns än mer viktig vid all cykling sedan en förläsningen igår av en ambulanssjukvårdare, som under sitt föredrag visade en cykelåkande krocktestdocka krascha i 30 km/h. Vanligtvis snittar jag ju den hastigheten med toppfarter kring det dubbla, men efter denna filmsnutt vete sjutton om jag vågar åka på som tidigare.     

 

Pasi

20 september 2008 21:19

Tjena Gary!
Have faith. På Onyx i Borås kör vi fulla rodd/cirkel klasser kl 06.oo 3 dagar i veckan. Spinningen tisdag o torsdag kl 06.30 går näst intill fulla oxå ( 40 platser ).
Men man får jobba på dom ett tag. Men det lyckas du säkert med :-)
// Pasi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...