Idag var uppe tidigt med lust att cykla, men lusten förbyttes ganska snart i olust. Krånglande växlar, men framförallt utslitna kuggar gjorde att jag knappt kom upp för lite brantare backar, då jag lade mer press på pedalerna. Ganska missmodig vände jag hemåt, efter "bara" dryga timmens cykling, under färden hemåt bestämde jag mig för att inte ge upp så lätt. Det var ju hyggligt torrt ute och även om det var kallt skulle en liten tur med racern sitta helt fel. 

En halvtimme senare rullade jag ut med racern istället. Lite annorlunda sittpostion och lite allmänt ovant, men när jag väl fick trampat in mig gick det undan värre. Det var skönt att få känna fartglädje igen, den är ju svår att uppbringa på MTB:n. Däremot gjorde fartvinden att nedkylningen av tår och fingrar ökade betänkligt, så jag nöjde mig ganska tidigt.

Nu tål det att fundera på hur fortsättningen blir avseende cykelval. Ett bättre alternativ är ju vardagscykeln, åtminstone under de mörka morgontimmarna.