Träningen har varit lite upp och lite ner de senaste dagarna, förmodligen bekämpar de vita blodkropparna med hygglig framgång någon form av baciller, som fått fäste i halsregionen. Den känns emellanåt lite svullen, inte så att den gör ont, men är ändå inte helt bra. Jag funderar ibland på vad som är bäst att bacillhärden ligger och pyr i oräkneliga dagar, eller att den blossar upp rejält med ont i halsen någon dag och sedan går över? Kanske har infektionen sin lilla gång oavsett massa C-vitaminer och vitlök eller provocerande träning och dålig återhämtning. Lite av kontrollmänniska som jag är vill jag ju gärna ha kontroll över bacillhärdens bekämpning och med detta i åtanke känns det åtminstone bättre att göra något än att passivt avvakta utgången. 

Idag blev det lite försiktig löpning på bandet med de ödesdigra löparskorna som gav blodblåsan senast, under tiden som sonen tränade funkykids. En kvart blev det utan att nämnvärt förvärra den fortfarnade ömma hälen + lite styrkeövningar för att framhäva beachmusklerna;)

96 år! Det är verkligen en respektabel ålder. Min mormor fyller det nästa vecka. Jag besökte henne idag tillsammans med familjen, ett besök som kändes bra. Hon såg fram emot våren, då vill hon nämligen titta på där ladugården stått. Den är nämligen jämnad med marken. Jag skrev i ett tidigare blogginlägg om att jag påbörjat rivningen av den fallfärdiga ladugården. Jag gjorde allt nerplock för hand, vilket tog sin lilla tid. När sedan yrkesfolket kom med grävskopa och traktor gick det undan värre. Hela bygget var nere på en eftermiddag, men smakar det så kostar det.