Nyfiken som jag är läste jag innehållsförteckningen på en påse torkad frukt och hittade svaveldioxid. Det lilla jag kommer ihåg från biologi och kemilektionerna var att svavel luktade förfärligt illa och var gult. Kollade på wikipedia vad det stod skrivet och hittade att Svaveldioxid, SO2, är en hostretande gas. Gasen uppstår vid förbränning av svavelhaltiga ämnen, bland annat fossila bränslen och löses i vatten till svavelsyrlighet. Den största naturliga källan till svaveldioxid är vulkaner. Då gasen kommit ut i atmosfären oxideras den till svaveltrioxid som sedan med vatten bildar svavelsyra, vilket bidrar till försurning.

Svaveldioxid används som konserveringsmedel och har beteckningen E220.
I listan över biverkningar av livsmedelstillsatser kan man läsa att E220 bland annat kan ge synstörningar, svåra allergiska reaktioner, illamående, förändringar i tarmarna med mera.

Med andra ord något jag i allra högsta grad kommer att undvika framöver! Det påminner mig om en sketch med Monte pytongänget, i vilken en kille har doppat en massa insekter i choklad lagt i en fin chokladask. En livsmedelskontrollant anklagar honom för att vara lurendrejare, varvid han vänder på chokladasken och i innehållsförteckningen står det minsann att asken innehåller chokladdoppade myror, gråsuggor m m. Det är alltså upp till kunden att välja att äta eller inte, men visst utgår jag från att det som är i förpackningarna inte innehåller några sådana överaskningar.   

"Torkad frukt är sunt och gott, och ger din kropp bland annat järn och mineraler. Dessvärre är russin, aprikoser, plommon, fikon och annan torkad frukt oftast sprutad med svaveldioxid. Läs innehållsförteckningen på t ex en påse aprikoser nästa gång du handlar, ganska säkert hittar du E220 i innehållsförteckningen. E220 är alltså svaveldioxid." (www.grongava.com)

Läge att titta efter de ekologiska alternativen, nästa gång det ska köpas torkad frukt till gröten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...