Läste i en Velotidning om nyheter, lätta cykelprylar t ex sadelstolpar och sadlar i kolfiber som väger kanske några gram mindre . När jag läser om denna ”jakt” på bästa möjliga material, funderar jag på hur noggranna köparna av dessa prylar är med sin egen kropp. Det är ju trots allt kroppen som ska driva fram materialet. Det är ju omvänt liknelsen av den duktige bagaren som kan förädla dåliga råvaror till ett bra slutresultat ändå.( En duktig cyklist kan cykla fort även med dåligt material) Den dålige bagaren/cyklisten kan ändå inte få ett bra resultat trots bästa material. Visst kan du köpa dig till några sekunder snabbare cykeltid, både på det fysiska och mentala planet, men du kommer aldrig ifrån din egen kapacitets brister. Här kan du med största sannolikhet nå dina största framgångar, men det är en tuff konfrontation att våga erkänna sina svagheter och göra jobbet som behöver göras.  Min dåliga cykling har under många triathlonår  inte varit hjälpt av extrema cykelprylar, men med en ökad noggrannhet och utveckling av cykelkapaciteten har materialet börjat få ökad betydelse. Från att ha tappat minuter på jämbördiga triathleter handlar det numera om sekunder och det är nu materialet kommer in i bilden och jag med rätta kan säga att det kostar att ligga på topp.  

 

MagnusH

3 april 2008 18:34

Det är väl som en bekant skrev på någon maillista för några år sedan, lägg pengarna på träningsläger och inte på prylar.

Personligen borde jag kolla upp sittställningen när jag cyklar. Knepigt att cykla tempo på en linjecykel.

http://hermansson.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...