Det vill säga vältrimmade magmuskler och ett paket korvbröd på ryggen fanns med när jag äntrade cykelsadeln strax efter klockan fem i morse. Det kändes nästan onödigt tidigt när klockan ringde, men jag ville köra länge idag och länge skulle det bli, nästan onödigt länge. De första timmarna i mörkret förflöt under en behaglig hamoni, när det sedan började ljusna ökade jag automatiskt på farten något, men behöll harmonin i cyklandet.

Dock fick sig harmonin en törn när jag passerade en gård ute i skogen. Visserligen stod där en varningstriangel, men trots att jag tittade mig omkring efter något den skulle varna för, såg jag inget förrän jag kände hur en ståltråd drog till över armarna innan den gick av. Bonden som bor där såg förstås incidenten och det var ju bra så jag kunde beklaga det inträffade. Han tyckte att jag borde fattat att varningstriangeln varnar för något, men hur ska jag kunna veta att det är en ståltråd tvärs över vägen den varnar för, som annars inte hade någon markering. Jag lärde mig något, men jag hoppas att han gjorde det också och hänger ett par snitselband på ståltråden, så slipper det bli fler incidenter där.  

I den tidiga gryningen smakade korvbröden till frukost extra fint. Den något kuperade sträckningen över Risveden skogarna gjorde dock att jag svettades mer än förväntat och genom det mattades benen. Detta fick mig att svänga vänster i Gräfsnäs och ta vägen förbi Långared, där min pappa bor och fylla på både vätska och ytterligare ett par mackor slank ner. I detta läge hade klockan börjat springa ifrån mig och min hemkomsttid som var bestämd till 10.40 kändes aningen stressande. Hård press på benen gav endast en försening på 5 min. Matt och trött, men jag har ju faktiskt cyklat i 5 och en halv timme.