Succén från förra året upprepas på Hälsostudion. 08.00 på söndag rullar vi igång i spinningsalen. Det är genialiskt, vi slipper all oro för bakhala skidor, ångesten för att tappa eller få en stav sönderkörd, kylan i starten och framförallt vi är med i täten hela loppet. 

Jag har kört åtta riktiga Vasalopp och fått den hett eftertraktade prestationsmedaljen varje år d v s vinnartiden + 50% av åktiden. Jag har i och för sig aldrig sagt aldrig mer, men det känns så. Vintrarna blir sämre och sämre för riktig skidåkning, träningsförhållandena är tämligen vanskliga i värsta fall är det så lite snö att det inte går att åka vanliga skidor, men för mycket för att inte kunna åka rullskidor hela vintern ända fram till start. Då skiter loppet sig oavsett grund och uppbyggnadsträning under hösten.

Cyklandet framför storbildskärmen gör att du känner dig samvete känns bra också. Du har ju tränat i åtminstone upp mot 4 timmar och det gör du ju inte varje dag. Jag har testat att ligga och dega i soffan framför tv:n också och det känns inget vidare. Det enda som känns lite snopet är att du inte får något faktiskt resultat hur bra du än har kört.