Äntligen är hjälp tillbaka på fredagskvällen. Riktigt skruvad och riktigt bra svensk komedi. Olika personer i behov av hjälp går hos en psykolog som ger dem goda råd om hur de ska hantera sina liv. Det går dock inte så bra för dem. Det är få program på Tv som jag bänkar mig framför, men detta är ett.

Johan Rheborg är enorm i sin rollkaraktär som inte kan hantera när det går honom emot i olika situationer. Snacka om att ta i för mycket. 

Jag har blivit äggfantast, från att ha varit känslig mot ägg i form av viss allergipåverkan i form av kliande och svullna läppar, så har jag börjat kunna äta ägg. Det är så gott!

Nu kan man ju undra om sådant kan gå över bara sådär och det kan det ju kanske inte. Jag minns att när jag gick en massageutbildning, så sa kursledaren att allergin satt i ryggradens kotor. Han sa i och för sig en massa annat hokus pokus också så vi visste till slut inte vad vi skulle tro. Vi kom i alla fall in på matallergi på något sätt, jag tror att det var för det var det som restaurangen skulle servera. Jag sa då att jag var allergisk mot champinjoner. Han sa att det går att bota det sitter i den och den kotan. Ät du champinjonerna så fixar vi det sen, men det vågade jag aldrig göra jag vet ju hur illa det blir. Hur som helst hade det med kotorna i ryggen att göra och genom att manipulera lite med dem kunde allergin botas menade han.

Jag har ju med hjälp av en osteopat rätat ut min mer än lovligt krokiga rygg och fått rätsida med knä och ryggproblem som länge plågat och påverkat mig under min träning. Frågan är då om detta också inverkat på min matallergi ???

Stekta ägg går ju numera att äta. Svamp har jag också testat och det har också funkat både kantareller och ostronskivling, champinjoner har jag inte vågat prova än. Det öppnar ju lite möjligheter att variera kvällsmålen mer, många spännande rotfruktswokar blir det numera.

är det mycket snack om att gifta sig igen. Madeleines bror hade bjudit till barndop, med efterföljande smörgåstårta. När vi som bäst satt och åt den tog han fram vigselringar och berättade att de hade gift sig i fredags. Givetvis fick jag mig en känga av svärmor och en moster till Madeleine om när vi ska gifta oss. Sedan en gliring på jobbet idag också. Det känns nästan som man blir anklagad och måste stå till svars för att man inte gjort det. Jag har inga bra svar, vare sig hur eller när det ska bli av. Det är så mycket annat vi ska hinna med och ha råd med. Egentligen blir det ju inte så stor förändring i vardagen ändå, samma disk, tvätt, ved, dammsugning

o s v. Någon gång blir det säkert, jag lovar.