Allt måste jag göra själv. Efter att ha fått två rejäla räkningar från telia för "hjälp" med telfonjack som efter deras två teknikers besök fortfarande inte fungerade, tyckte jag det var nog. Jag ringde 90200, dribblades fram och tillbaka några menyer, innan någon faktiskt tog sig an mitt problem. Fast vad skulle hon egentligen kunna göra som inte två utsända servicetekniker inte klarat av på plats.

Men det kan ni veta att hon fick mig till att tänka till själv, genom att testa modemet i ett annat jack, så kunde jag själv dra slutsatsen att byta plats på larmkontakten och modemkontakten och vips så fungerade allt som det skulle. Hade jag fått prata med henne först hade det kostat 2000 kr mindre och dessutom hade det gått mycket snabbare att få igång telefonjacken. Otur? Nej, ibland råkar man ut för personer, som inte kan lösa de problem du har.  

Det blev en intensiv dag igår, så det var lite dagen efterkänsla på morgonsimningen. Dessutom fick jag tampas med ett antal motionssimmare om utrymmet på banorna, vilket gjorde att det inte fungerade att simma några direkta serier. Jag hittade dock några fria ytor och hittade också en skön simkänsla som lovar gott inför lördagen då det är fritt på banorna, möjligen en ny 1500m sammansatt med klockan igång.

Gårdagen gav tre pass på instruktörscykeln, tre xtravaganzakundmöten på Hälsostudion. Jag inledde också ett enormt projekt, min mormor och morfars livsverk ska rivas och eldas upp. Det är en gigantisk lada, som dessvärre på senare år blivit mer och mer anfrätt av tidens tand, stormar har rivet av tegelpannor, fukt har trängt in och dag för dag blir den mer och mer benägen att kunna säcka ihop. Igår började jag så smått bryta ner murkna brädor och elda upp dem. Det känns vemodigt, men som det är nu finns det inget bättre alternativ. En restaurering av ladan skulle bli mycket arbetssamt och kostsamt, när den väl sedan är färdigrestaurerad, så finns det inte något bruk för den. 

Nu är det skridskodags för familjen!