I all form av utveckling handlar det om att hitta balansen mellan förmåga och grad av utmaning. Är utmaningsgraden rätt i förhållande till förmågan vågar du ta klivet ut från avsatsen, annars inte. 

Denna vecka har detta blivit så påtagligt. Jobbet som idrottslärare handlar mycket om att få elever att tro på sin egen förmåga att de vågar utveckla sig. Jag kan många gånger tycka mig se att de har förmågan att klara utmaningen, men om de själva inte tror sig ha förmågan, så är det närapå stört omöjligt att få dem att ens försöka. De har bestämt sig för att "jag kan inte" och finns den känslan i kroppens alla nervceller så får ju eleverna rätt, för det ska till ett smärre mirakel om de ska lyckas om de mot all förmodan skulle försöka.   

Med samma motto startar jag varje lektion "ingen ska behöva kunna något, men alla kan försöka". Ett väl fungerande motto tycker jag, för om de försöker så kan de också lyckas. Tyvärr väljer ändå några få att "fega ur" i rädsla för att misslyckas eller någon annan i mitt tycke obegriplig anledning. Med en succesivt höjd svårighetsgrad kommer förr eller senare eleven till en ny högre nivå än tidigare, då modet/attityden sätts på prov. En del fegar nästan alltid ur och väljer tryggheten före utvecklingen. En del satsar alltid och når oanade höjder, inte för att de alltid lyckas, men för att de har något att reflektera över.

Vad har du själv för attityd till de utmaningar du ställs inför ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har blivit dags att sätta punkt för bloggskrivandet, kanske inte för gott, men för ett bra tag i alla fall. Jag känner och det kanske märks även i inläggen att gnistan och energin har försvunnit. Det är om den kommer tillbaka som bloggen återupps...

Efter stollekörningen i tisdagskväll tog jag revansch på mig själv under gårdagskvällen på Kullingshofs elljusspår. En betydligt försiktigare öppning på 7,15 kunde följas upp med ytterligare ett 7,15 varv, innan tröttheten gjorde sig påmind. Tredjeva...

Nu när jag fått de efterlängtade varvtiderna, kan det bara konstateras att jag körde lika vettlöst, som den gång jag deltog på JSM i längdskidor i Ulricehamn. 10 km tar sin tid att köra och blåser man på från början får man en tung resa. Det är ju tr...

Till och med att det blev en comeback på skidtävlingsarenan i år. En inte allt för seriös tillställning, tisdagskväll vid kullingshofsstugan i Vårgårda. OK Kullingshof arrangerade ett kombinerat klubbmästerskap och Vårgådamästerskap. Nu kan jag inte ...

Det blev Långaredsbanan som förärades med ett kvällsbesök igår för längdskidåkning. Nio varv med hög fart, först fem med snittfart precis under 6 minuter. En stunds vila, sedan fyra till, men då hade stinget i armarna mattats såpass att snittfarten r...