En kommentar från Magnus angående prylgalenskap föranleder mig att bygga vidare. Du kan ju om nu pengarna finns ha skaffat dig en värstingcykel med alla de lättaste och bästa komponenterna, samtidigt som du faktiskt har en hög kapacitetsnivå. Då borde det ju bli bästa resultat, men det kan "skita" sig ändå.

Det gäller att kunna ställa in sittpositionen optimalt. Detta har jag själv bittert fått erfara, utan att för den skull haft de bästa komponenterna, då jag av "cykelexperter" fått instruktioner om hur jag ska sitta. Okunnig som jag varit har jag följt dessa råd, vilket i efterhand har visat sig inskränka cykelpotentialen markant. Cykelexperterna har mest fokuserat på aerodynamik d v s så lite luftmotstånd som möjligt, vilket gör att styret sätts så långt ner som möjligt. När jag sedan cyklar kläms blodkärlen i höften ihop så att benen domnar av, eftersom cirkulationen av blod försämras. Vändningen kom efter Järnmannen i Kalmar 2003, då kom jag till insikt om hur jag skulle ställa in min cykel. Jag cyklade nämligen större delen av de 18 milen med händerna på tempobågen istället för underarmarna, vilket måste sett otroligt märkligt ut, men det funkade.

Nu är min sittpositionen mycket högre. Jag har mycket mer luftmotstånd, men jag får ut kraften i benen, vilket i och för sig har gjort att mina formidabla löpmoment inte längre är så formidabla, eftersom benen blir mer tröttkörda.

Råd om just du behöver kolla upp din sittposition: Försök hitta en balans, där du har så lite luftmotstånd som möjligt men att du fortfarande får bra cirkulation till benen.

En triathlonkollega som jag tränat en del med, laborerade väldeliga med att justera sin sittposition och hade ofta med sig justernycklar. Till slut, hade han hittat den optimala sittpostionen utifrån rådet ovan, men det visade sig ofta bara vara till nästa gång, då han var igång och skruvade igen. Ju finkänsligare man är med sin inställning och teknik desto viktigare blir det.

Tekniken, rörelseekonomin är ju också en viktig faktor för att optimera din prestationsförmåga. Cykla kan ju tyckas vara ganska enkelt, bara å trampa på, men här finns mycket att vinna på att hitta det så kallade rundtrampet. Rundtrampet innebär att du fördelar kraften runt hela pedalvarvet, båda fötterna var för sig, men ändå tillsammans. Båda fötterna ska nämligen ligga i fas med varandra. Det vanliga är att rundtrampet blir ovalt, du kommer alltså att trycka upp det bakre benet med det främre och motverka din egen kraft i det främre benet. Något att jobba på också kanske. 

Simteknik ska vi inte prata om, nu i alla fall.