Tyvärr fick min begynnande formtopp en abrupt kurskorrigering nedåt efter tävlingen i söndags, för att nå ett bottenläge på ett par dagar. Dels träningsvärkskänningar i framförallt främre lårmusklerna och dels på köpet övergick träningsvärken i febervärk och ont i halsen.

Det är bara tre dagar sedan loppet och formbeskedet, men det känns otroligt avlägset just nu. Allt känns motigt och trögt men, egentligen är det inget att bekymra sig över, när sjukdomen väl släppt greppet tar det ett par träningspass sedan är det fullt fart med träningen igen. Det är nog mer osäkerheten kring när jag kommer att må bra igen. Jag gillar att ha kontroll över hur jag mår och det har jag inte nu. I enlighet med tidigare blogginlägg och devis borde jag "se det som en möjlighet". Det är så lätt att säga när du inte är ställd framför ett problem, men när du väl är där gäller det att plocka fram mental styrka uppbyggd av otaliga mentala träningspass.