Sportspegeln brukar alltid ha vaskat fram en veckans värsting. Idag var det ett riktigt guldkorn. En målvakt får precis gult kort från domaren för maskning, när han ska göra en utspark. När det gula kortet är utdelat och allt är klart för utspark igen. Då springer målvakten bort till sin vattenflaska vid målet och tar en slurk dricka. Det bästa är när han till synes helt oförstående skådar domarens röda kort, som domaren nödgats ta fram efter målvaktens minst sagt ogenomtänkta drickapaus.  

Alingsås kommun har i veckan haft invigning av ett hälsospår som är förlagt runt Nolhagas ena berg. I samband med detta anordnas en deltagandeutlottning av lite priser bland annat hägrade lite träningskläder. Deltagandet bestod i att testa sin kondition på hälsospåret, utifrån ett antal givna tider, kopplat till din ålder. Varvet skulle springas två gånger för de som var vana löpare och där kan jag väl inget annat än att räkna mig som. Farten skulle dessutom gå att hålla ytterligare två varv.  

Tidspressad som jag var av dotterns simträningstid, att passa blev det ingen uppvärmning, möjligen ett försiktigare förstavarv, som kändes lite halvstyltigt. De fyra timmarna på cykeln tidigare hade kroppen inte glömt, vilket jag i och för sig inte heller hade trott. Det gick hur som hellst bättre och bättre, varvning efter 5,42 följdes upp med 5,26 andra varvet vilket gav ett snitt på 5,34. Tyvärr skulle det visa sig att så snabbt kan man inte springa vid min ålder, skalan för män 35-40 slutade vid 5,43. Så jag fick backa till 20-25 åringar för att hitta min tid, enligt den skulle jag ha ett testvärde på 70, så att jag fick något att rapportera. Jag ville ju inte springa två varv förgäves;)  

Lyckades även snika åt mig några längder i bassängen, medan dottern simtränade, så idag blev triathlonträningen komplett.

I morse fanns det liksom inget alternativ. Jag skulle cykla som jag bestämt mig för sedan länge, även om natten kunde bjudit på mer sömn och mindre spring. Och det var inte orienteringsklassikern 10-mila jag sprang utan till vår son som inte hade någon rolig natt. Trots detta kom jag iväg tidigt och styrde cykeln mot Risvedenskogarna, där djurlivet är extremt rikt. Allehanda fåglar, harar, hjortar, gör cyklingen till rena safarin. Idag kryddades safaricyklingen med vildsvin, först ett vuxet djur, sedan en kvart senare en hop med vildsvinskultingar.

Att jag kom hyggligt nära gör det ju än mer angenämnt, åtminstone så här i efterhand. Jag kom så nära som 12-15 m till både det vuxna och ungarna, tacksamt nog flydde de först annars hade väl jag fått fly. Ett tag kände jag lust till att se mer av dem men vildsvinsföräldrarna fanns säkert i närheten och hade nog inte backat på att försvara sina ungar, så jag fortsatte i hög fart förbi och med gissningsvis + 15 pulsslag/minut ett tiotal minuter innan adrenalinrusningen klingade av.

Sammantaget en fin cykelrunda på dryga fyra timmar. Ett tack måste också riktas till mekanikern som gjort ett gott jobb och återuppväckt min mtb från det döda.