Efter en förlängd arbetsdag kom jag idag hem strax innan klockan sex, trött hungrig och med en känsla av att jag borde utnyttja det fina vädret till lite träning. Som en fartfylld tur på racern t ex, men i det skick kroppen och det mentala är just nu skulle det inte bli någon fartfylld tur, alltså lika bra att låta cykeln vila. När jag sedan tänker efter, så har jag ju faktiskt redan tränat idag, tidigt i morse efter att ha inmundigat två koppar kaffe. Ett diffust minne finns kvar i något veck i hjärnan av att träningen faktiskt har genomförts. Inte för att det heller var så fartfyllt, men värdefull teknikträning i 45 min på en stillastående spinningcykel som Madeleine investerat. Tekniken består i att försöka bibehålla ett så bra rundtramp som möjligt, även om sadel och styre inte går att höja till för mig bekväm höjd. Syftet är att på sikt försöka komma ner ytterligare något snäpp på min racerinställning för att minska vindmotståndet, men ändå bibehålla cirkulationen genom höftböjarna. De protesterar ganska livligt som det är nu när de kläms ihop mellan magen och låren.

Det kan med andra ord bli lite välbehövligt påtande i trädgården ikväll, med gott träningssamvete. Samtidigt som jag har många träningstimmar imorgon både med löparskor och cykelskor på fötterna.