Jag är tillsammans med Christrarna tävlingsansvariga för Hälsoloppet. Det är tänkt som ett motionslopp i Nolhaga över antingen 5 eller 10 km i ett par trevliga slingor i den gudomliga Nolhagaparken, eller rättare sagt den kan vara gudomlig. Den är det inte just nu efter allt regnande, men i maj då loppet ska springas, då är det som bäst i Nolhaga. Barnen ska själklart få ha sitt eget lopp, inte så långt som de vuxna förstås utan ca 800 m. Lägg därtill allt det bästa jag stött på under alla mina tävlingar i form av service och kringarrangemang. Det ska bli en tävling att minnas och längta till.

På måndag 1800 kommer jag att starta igång en liten träningsgrupp med utgångspunkt från Hälsostudion, för dem som vill göra fina prestationer på loppet. En fin prestation ska ni veta kan vara allt från att ta sig runt till att springa långa banan på under 40 min.

Vaknade till min pipande klocka, som manade till uppstigning. Väderkollen gav inget positivt besked. Det hade kommit snö under natten och det hängde regn i luften, men jag hade ju bestämt mig, plockat fram alla förnödenheter. Dessutom har jag ju läst in mig på träningens tredje budord, när du vilar tränar dina konkurrenter och det vore ju dumt om de blir bättre än mig, för till sommaren vill jag verkligen vinna.

Så jag begav mig iväg, alldeles tokigt tidigt, men det har någon form tjusning. Jag upplever det lättare att hitta det egna mentala rummet med goda tankar, när yttre sinnesintryck skärmas av. Idag var det mörkret som med god framgång skärmade av synintrycken, men mina cykellampor höll stinget uppe hela vägen. De stod även pall för ett fall när jag mitt i den beckmörkaskogen mötte en reflexvästförsedd herre som var ute och gick med stavar. Framhjulet fixade inte den iskant som låg under det 3-4 cm lagret med snö utan skar rakt fram istället för att svänga.

Aldrig smakar en bulle så bra som under ett långpass på cykel. Halvvägs när de negativa tankarna börjar poppa upp är det lagom, sedan går det att hålla huvudet fritt från negativa tankar. De tankar som var på väg dit från avdomnade kroppsdelar, framförallt under den tidiga gryningen när regn och blötsnö omvartannat föll och skvätte, pressade jag tillbaka och lyckades hålla mitt humör uppe trots att vädrets makter var på sitt allra sämsta.

Allt som allt 3 timmar och 15 min, inte så hög snittfart men i alla fall. 

Lyssnade på Fredrik Pauluns föreläsning ät träna prestera i vilken han rekommenderade mat med nyttigt fett och svartlistade mat med onyttigt fett. Det sköna är ju att du själv väljer vad du äter, men visst påverkas kroppen av det du äter.

Fredriks fettfavoriter:

Avokado

Nötter

Olivolja kallpressad

Rapsolja kallpressad
Frön

Kyckling                                          
            

Ägg

Fet fisk

Skaldjur

Kokos

Fredriks fettvärstingar:

Lösgodis
Kakor

Margarin

Snacks (chips, popcorn, ostbågar m m)

Glass

Allehanda Hel- och halvfabrikat

Det gick inte så fort som det brukat göra de senaste gångerna, men det hade jag ju inte väntat mig heller. Ryggen gjorde inte ont, men kändes kraftlös i nedre delen. Det får med andra ord bli fler challengepass, allt som påverkar ger ett slutligt bättre resultat.

Vägde in mig på precis 80 kg efter passet och det sedvanliga vattenpolospelandet vilket innebar lägre än på mycket länge. Grötfrukost med äggsmörgås och hallonjuice smakar kanon efter en sådan start på dagen.

Jaha, då har jag challengat kroppen igen och det känns. Nya övningar inspirerade från Nikeconventet och något som kallas för funktionell träning. Du arbetar hela tiden med din egen kropp som motstånd och det är väl ingen match kan du ju tycka, om du tar kring 100 kg i knäböj och 50 kg i bänkpress.

Det är en rejäl match för du ger dig på kroppens allra minsta och svagaste muskler, bara det kan man ju tycka är fegt och lumpet, men oj oj, vilken nytta du har av de små musklerna. Det förstår du när du fått träningsvärk i dem, det gör ont i alla rörelser. En av dessa illmariga övningar träffade rakt i min svagaste länk nedre delen av ryggen (som det är nu i alla fall) .

Träning ger ju färdighet och svagheter går att göra till styrkor, om du vågar utmana dina svagheter. Ibland är det ju lättare att fega ur och då kvarstår problemet. Gäller ju även generellt i många situationer.

Jag brukar få känningar i det partiet av ryggen när jag simmar, så det blir extra intressant att se hur simningen känns i morgon bitti. Jag har ju vissa farhågor om att det kommer att gå tungt, dels var det länge sedan jag var i bassängen och dels har benen blivit tämligen håriga. För er killar och tjejer som aldrig rakat benen så är/känns långhåriga ben som att ha ett par  långkalsonger på sig i vattnet. Det är alltså inte för inte som simmare har välrakade ben. En del har till och med "hajskinnsbadkläder" för att ytterligare minimera vattenmotståndet, men då handlar det om att kapa tiondelar och hundradelar.

Det borde vara dags att skrota BMI som mått på om du är överviktig. BMI räknas ut genom att dela din vikt med längden x längden. Då får du fram ett tal som inte tar hänsyn till vad kilona består av. Under 18 = undervikt 18-25 = normalvikt 25-30 = övervikt och över 30 = fetma 

Det gör det lättare att förklara för människor betydelsen av att träna. Det är ju faktiskt så att om du börjar träna så kommer din muskelvikt att öka, i alla fall om du tränar någorlunda vettigt. Det kompenserar i värsta fall precis den fettvikt du minskar vilket resulterar i att du väger lika mycket. Så efter tre veckors idogt tränande och ätande utan något större viktförändring lägger många av med sina hälsobefrämjande förändringar.

Själv har jag ett BMI på 24,5 och det är bara 0,5 från övervikt. Nu känner jag mig långt ifrån överviktig, snarare har jag för lite fett i kroppen bara 8 %.