Igår läste jag in mig på en simserie på en annan blogg som jag tänkte kopiera rakt av med starttider och allt. Den första serien på 10 x 100m gick problemfritt, kände mig stark och kraftfull i simningen. Det skiljde från långsammaste till snabbaste bara två-tre sekunder. Andra serien inleddes ruskigt bra, dessvärre gjorde det minimala kolhydratförrådet sig rejält påmint under den andra och tredje tvåhundringen vilket gjorde att jag faktiskt valde att avbryta serien som annars innehöll två till. 

Hade kolhydratförrådet varit mer välfyllt hade det säkerligen gått ihop sig, men det alternativet skulle innebära en uppstigning före kl 05.00 för att äta frukost. Nog för att det heter morgonstund har guld i mun, men det finns ju en gräns när natt blir morgon. Just under simningen upplever jag det obekvämt med mycket i magen, löpningen också till viss del, men främst simningen. 

Därför står jag ut med att inte kunna gå för fullt under morgonsimpassen. Det kan jag ju tillgodoräkna mig när kroppen är fullt vaken och har toppbränsle att tillgå, vilket det kommer att vara under tävlingarna.  

I höstas var vi på en standup-kavalkad i Göteborg. Mycket skrattande blev det förstås åt tramsigheter som duvor som lät i olika tonskalor, bögfobier m m. Det fanns dock en, som hade ett djupt och tänkvärt budskap nämligen CP-skadade Jesper Odelberg, som jag fortfarande försöker ha i tanken när saker och ting inträffar. Han inledde sitt framträdande med att berätta en massa saker som gått snett det ena blev värre än det andra. Efter varje sak som gått snett sa han med eftertryck: - Se det som en möjlighet! 

Jag har försökt ha det som ett mantra när saker inträffar och det hjälper mig verkligen. Så tack Jesper för ditt mantra.

Prova själv att jobba in frasen för t ex några (kommande) dråpliga morgonsituationer:

Dörren går i baklås när du hämtar morgontidningen. 

- Se det som en möjlighet.

Du upptäcker att du tagit curry på gröten istället för kanel.  

- Se det som en möjlighet.

Saltkarslocket lossar när du saltar ditt ägg.

- Se det som en möjlighet.

Det är hål i kaffefiltret.

- Se det som en möjlighet.

Intalar du dig det tillräckligt ofta kommer du att tänka att allt är möjligheter och det liv blir fullständigt problemfritt, nästan i alla fall.

Hur reagerade du senast något inte gick som du tänkt dig. Fundera på vad som  hade hänt om du istället tänkt: - Se det som en möjlighet.

Igår upplevde jag en topprankad sekvens av tankspriddhet. Efter avslutad idrottslektion låg det ett par nycklar och en plånbok kvar i värdehinken. Jag frågade en kvardröjande elev som pratade i mobil med någon kompis, om han möjligen saknade några grejor. Jodå, visst var det hans nycklar och plånbok, sen tittade han på mig och undrade: - Jag hade en mobil också, men den kanske en kompis har tagit. - Det är inte den du pratar i då. - Öhh, jo. Nu känner jag mig dum. I det läget kunde jag inte annat än att hålla med honom. 

Som man sår får man skörda heter det och det har vi idag tagit fasta på och sått en massa trevliga kryddväxter. Nu är ju vår trädgård dessvärre hem åt miljoners, åtminstone känns det så, mördarsniglar. Så vi kommer att ägna oss åt terassodling, det vill säga odling på balkongen. I allehanda krukor, blomlådor och hinkar har det nu planterats för framtida skördar.

Det är som med träningen sår man bra under vinterträningen skördar man bra på tävlingarna.   

Igår fick jag beröm utöver det vanliga, som jag verkligen tog till mig. En av mina trogna morgonspinnare tyckte nämligen jag gjort en konst-art av spinning.

Jag har väl inte tänkt så innan, men ett bra spinningpass är så mycket mer än bara träning Det är en helhetsupplevelse av ljus, ljud och rörelse och guidning. Duktiga instruktörer kan med en och samma låt förmedla olika upplevelser helt beroende på hur den presenteras med ljus, rörelse och guidning. Låten kan t ex kännas trist och tråkig om rytmen är monoton, men den monotona rytmen kan också skapa en känsla av harmoni. Låten kan med en annan presentation få den som cyklar smått aggressiv och ta i järnet, eller mjuk och behaglig och ta i lite lagom. Med mörklagd sal kan låten ges mystik, med ljus sal glädje och energi, med discokula och färgat blinkande ljus nattklubbskänsla. 

Det är helt enkelt en konst att instruera spinning.

Det gäller att hitta möjligheter och inte fastna i problem. Idag tog jag mig tid till att simma ett extrapass. Motionssim med allmänheten som idag var flertalig på de två mittenbanorna, vilket innebar att det inte gick att simma något nämnvärt fort. Kan lätt bli ett problem om du vill se det så, jag såg det som en möjlighet att skovla. Likt de venezianska gondolernas roddare skovlar jag vatten fram och tillbaka med de

simpaddelförsedda händerna, vilket ger en långsam framåtrörelse som stärker axel och underarmsmuskulatur och passar med de ordinära motionssimmarnas simhastighet.

Idag investerade jag i ett eget framhjul till racercykeln. Kostsamt jo, men samtidigt vill jag inte bjuda bort någon minut under cyklingen, när jag varit så noggrann med allt annat i träningen och kosten.

Idag testade jag lite terränglöpning i Nolhaga tillsammans med den lilla löpgrupp vi har på Hälsostudion inför vårt Hälsolopp, hoppas de inte blev allt för avskräckta. Skillnaden mellan elit och motionsnivå blir mest påtaglig på intervallpassen, då det handlar om att pressa intensiteten till åtminstone ansträngande. Det kändes hyggligt i alla fall, benen var fortfarande lite stappliga sedan fredagens utfallssteg. Tänk! Det hade jag glömt av hur illa de brukade ta, ändå körde jag som vanligt ytterst försiktigt. 

Efter lite utstretch idag och något mer lättare pass, så lär de vara i finfin form till helgens tävlingspremiär som blir terränglöpnings-DM som i år är förlagt i Trollhättan i samband med TIF-terrängen. 8 km blir det i år för min klass, i mitt tycke mycket behagligare än de 4 km som det var förra året. Dubbelt så långt kan väl aldrig vara behagligare tänker du, men jojomän intenstiten är inte riktigt så hög på 8 km som på 4 km. Plågsamheten sprids liksom ut på fler kilometer och minuter. Hur som helst blir det en viktig avstämning inför fortsättningen av träningsupplägget.

Jag fick en inbjudan till en klassåterträff, numera 20 år efter avslutad grundskola. Det skulle faktiskt vara kul att träffa alla igen, se vad det blivit av oss. Några i klassen träffar jag på då och då, inte för att det finns så mycket att säga som man skulle kunna tycka. Flera av oss har ju trots allt gått 9 år i samma skolklass och påverkat och format varandra. Det förstår jag nu, som lärare sedan snart tio år tillbaka. 

Klasskamraterna från förr kan ju ha förändrats mycket, det är ju trots allt 20 år som gått, eller så är de som jag precis som förr. Förmodligen visste alla att jag skulle hamna i idrotts- och hälsobranschen utom jag själv.

Jag tror tyvärr inte att det blir så många som kommer, efter 10 år var vi två på klassåterträffen, så vad talar egentligen för att det ska bli fler nu. Klassåterträffar har ju speglats på film och ofta blir det väldigt fel. Återträffar bör ses som just återträffar, allt är inte längre som det var då, visst hade vi en gemensam väg, men den har vi för länge sedan lämnat. Kanske har vi inte längre något gemensamt än just denna väg. 

Räknar jag med att allt är annorlunda och går dit utan några förväntningar, så får jag kanske nyfikenheten stillad, om någon mer kommer förstås.